Siv Inger Moberg | Stop Barnevernet

Siv Inger Moberg

22. ledna 1984 se narodila holčička jménem Siv Inger Moberg. Její rodiče, kteří spolu žili, byli otec Švéd a matka Norka. Zatímco otec zkušenosti s dětmi měl, protože měl dospělé děti z předchozího vztahu, pro matku byla Siv Inger prvním dítětem.

Siv_inger_moberg_117407a

 

Zde by příběh mohl skončit, jakožto příběh běžné dnešní rodiny. Ale to se nestalo. Když byly Siv Inger 2 roky a 2 měsíce, matka spáchala sebevraždu následkem silné bipolární poruchy. Když se otec Bengt Moberg o úmrtí dozvěděl, udělal vše, aby se o svoji dceru postaral. Zabránil mu v tom ale norský úřad péče o děti (Barnevernet), který zasáhl a Siv Ingermu odebral. Barnevernet neměl žádný důvod malou Siv Inger násilím sebrat,protože otec byl zcela způsobilým rodičem. Již jako dvouletá byla Siv Inger umístěna do sirotčince, navzdory tomu, že měla bezúhonného a v každém ohledu dobrého tatínka.V sirotčinci byla Siv Inger držena 1,5 roku. Co se stane tak malému dítěti, které má silné pouto k oběma rodičům, když jej smrt odtrhne odmatky a násilí od otce?

Po 1,5 letech Bengt Moberg u soudu nad norskou sociálkou vyhrál a dostal svou malou dceru zpět do své péče. Láskyplně ji popisuje jako neuvěřitelně krásné, milé a nepochybně zdravé dítě. Samozřejmě – je to jeho dcera a on jako většina rodičů miluje své dítě nade všechno na světě. Během dětství Siv Inger žila malá rodina otce a dcery střídavě v Norsku a Švédsku. Bengt Moberg měl firmu a podnikal v obou zemích.

Když Siv Inger dosáhla věku teenagerů, onemocněla stejnějako její zesnulá matka bipolární poruchou. Mnoho teenagerů nemá dost soudnosti a je běžné, že si mnoho mladých dívek chce zařídit vlastní domácnost.V případě zdravých dívek obvykle rodiče dokáží své dceři vysvětlit, aby ještě zůstala nějaký čas s nimi. Bengt Moberg poukazuje na to, že naproti tomu teenager v manické psychóze má silnou touhu vynutit si své požadavky a bohužel není u teenagerů neobvyklé, že pak jdou k norskému Barnevernetu nebo sociální službě (jak to nazývají ve Švédsku) a začnou si stěžovat na rodiče. Sociální pracovník nebo dětský pedagog s dobrým úsudkem by se měl na věc podívat objektivně a jestliže pojme sebemenší podezření na duševní onemocnění teenagera, měl by přivolat psychiatra, který může provést vyšetření a určit diagnózu. Ale diagnostikování lidí nepatří mezi odborné znalostech dětských pedagogů a sociálních pracovníků. Siv Inger stanovil diagnózu sociální pracovník a ne dětský psychiatr. Siv Inger dnes není naživu.

Ve Švédsku i Norsku je velký problém, že úředníci Barnevernetua sociálních služeb občas mají potřebu dokázat si svoji moc nad lidmi. Takoví úředníci obvykle s velkým potěšením naslouchájí mladým dívkám, které si bezdůvodně stěžují na svoje rodiče. A přesně toto se stalo v případě Siv Inger Moberg. Místo toho, aby byla v případě manické psychózy nebo těžké deprese umístěna na dětskou psychiatrickou kliniku, byla násilím odtržena od otce a umístěna do sirotčince nebo do pěstounské péče – bez léčby její bipolární poruchy. V určitém okamžiku pro ni Barnevernet neměl nikde místo, tak ji dali samotnou na hotel. V době, kdy měl Bengt Moberg svoji dceru u sebe, byla zdravá, rodinný život byl bezproblémový a dokonce chodila do školy ve Švédsku. Přesto to byl především norský Barnevernet, který se ve věci angažoval.

Když bylo Siv Inger 14 let, norská pěstounská rodina ji vzala sebou do Španělska, kde si za bohaté náhrady od norského Barnevernetu pronajali dům, kde s ní plánovali bydlet. To bylo velmi nerozumné, protože Siv Inger byla v té době v manické fázi svého onemocnění a ihned po příjezdu do Španělska se začala stýkat s drogově závislými a utekla od pěstounské rodiny. Chytili ji a umístili na dětskou psychiatrickou kliniku ve Španělsku. Odtud byla (po několika dnech) norskými úřady letecky přepravena pod silnými léky do Norska. Úloha norské pěstounské rodiny ve Španělsku tím skončila.

Dětští pedagogové a sociální pracovníci jsou obvykle v lékařských otázkách zcela nepoučení. Zřídkakdy mají znalosti o tom, jak se bipolární porucha projevuje. Obvykle si úřady myslí, že bipolární poruchu mohou léčit psychologové nebo psychoterapeuti. To je ovšem chybný názor,protože bipolární porucha musí být léčena předepsáním léků a ve fázích vážné psychózy je nutná hospitalizace v nemocnici, aby se pacient nestal nebezpečným sobě nebo ostatním.

V šestnácti letech Siv Inger utekla ze zařízení Barnevernetu,ve kterém byla umístěna. Bengt Moberg měl v té době zakázáno svou dceru navštěvovat a není pochyb, že kdyby ji mohl vidět, tak by dnes žila. Jen den před svou smrtí krátce kontaktovala svého otce a do telefonu, když ji požádal o setkání, mu řekla „Miluji tě tati. Sbohem!“ Poté už Bengt hlas své dcery nikdy znovu neslyšel. Siv Inger Moberg ukončila svůj život předávkováním ve věku 16 let vinou nesprávného postupu úředníků bez lékařských znalostí před téměř 15 lety. Píši tento blog, protože jsem si všimla množství dokumentů o Siv Inger Moberg a mohu dokázat, že pokud by se jí dostalo správné péče, když onemocněla a pokud by stále byla se svým otcem, byla by pravděpodobně dnes, o 15 let později, naživu. Její otec stále bojuje za to, aby se to nestalo znovu někomu jinému. Příslušný městský úřad v Norsku a tehdejší vláda v době, kdy Siv Inger zemřela předčasnou smrtí slíbili, že k takovým úmrtím již znovu nedojde. Ale stalo se to znovu, a to několikrát. Ačkoliv vláda byla ve volbách v Norsku vyměněna, stále jsou si všichni vědomi, co se stalo Siv Inger. Přesto se zdá, že se z historie nikdo nepoučil.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

https://enrykandehetnorskpotatis.wordpress.com/2015/06/04/om-en-svensknorsk-flickas-smartsamma-ode/

Den 22 Januari 1984 föddes en flicka som döptes till Siv Inger Moberg. Hennes föräldrar var sammanboende, sambor, pappan är svensk och mamman norska. Pappan hade god erfarenhet av barn sedan tidigare då han redan hade vuxna barn från tidigare förhållande, Siv Inger var mammans första barn.

Historien hade kunnat sluta där, som en berättelse om en helt vanlig familj i dagens samhälle, men så blev det inte. När Siv Inger var 2 år och 2 månader gammal begick hennes mamma självmord som resultat av svår bipolär sjukdom. När pappan, Bengt Moberg, mottog dödsbeskedet gjorde han allt för att ta hand om sin lilla dotter men förhindrades att göra detta eftersom det norska barnevernet ingrep och hämtade Siv Inger. Barnevernet hade inte någon som helst anledning att tvångsomhänderta lilla Siv Inger då pappan var en väl fungerande och fullt frisk förälder. Redan som bara 2 år gammal placerades hon på barnhem trots att hon hade en mycket skötsam och på alla sätt fullt fungerande pappa. På detta barnhem hölls Siv Inger som tvångsomhändertagen i 1,5 år. Vad händer med ett så litet barn som har ett starkt band till båda föräldrarna när först mamman tas ifrån barnet genom ett dödsfall och sedan får inte barnet tas omhand av den enda fasta punkt i tillvaron som det har kvar och som det har mycket starka band till?

Efter 1,5 år vann Bengt Moberg mot det norska barnevernet i rätten och han fick tillbaka omsorgen om sin lilla dotter. Han beskriver henne med värme som ett oerhört fint och rart barn och utan tvekan ett friskt barn, naturligtvis beskriver han henne så – det är ju hans dotter och han precis som de flesta föräldrar älskar sina barn över allt annat i världen. Under Siv Ingers vidare barndom bodde den lilla familjen på far och dotter omväxlande i Norge och Sverige. Bengt Moberg hade en firma och bedrev affärer i både Norge och Sverige.

När Siv Inger kom upp i tonåren så insjuknade hon precis som sin framlidna mamma i bipolär sjukdom. Många tonåringar har inte gott omdöme och det är vanligt att många tonårsflickor vill få en egen bostad. Vanligtvis, när det handlar om friska tonårstjejer så klarar föräldrarna genom dialog med dottern att övertala henne att bo kvar hemma längre. Bengt Moberg berättar att en tonåring i hypoman eller manisk fas har däremot en stark önskan att genomdriva sin önskan och att det olyckligtvis inte är helt ovanligt att tonåringen då går till det norska barnevernet, eller socialtjänsten som det heter i Sverige, och där börjar klaga på sina föräldrar. En socialtjänsteman, eller barnevernpedagog, med gott omdöme ska då se objektivt på saken och fattar tjänstemannen minsta misstanke om psykisk sjukdom hos tonåringen så ska tjänstemannen kalla in en psykiater som kan undersöka och vid sjukdom fastställa diagnos. Det ingår inte i en barnevernpedagogs- eller socialtjänstemans expertis att sätta diagnoser på andra människor. Siv Inger fick sin diagnos fastställd av en socialtjänsteman, inte en barnpsykiater. Siv Inger är inte i livet idag.

Ett stort samhälleligt problem som vi har i både Sverige och Norge är att tjänstemän för barnevernet och socialtjänstemännen ibland har en önskan och drift att utöva makt över andra människor. Dessa exemplar av tjänstemän brukar med stor förtjusning lyssna på tonårsflickor som utan grunder klagar på sina föräldrar. Detta var exakt det som hände Siv Inger Moberg. Istället för att hon blev inlagd på barnspykiatrisk klinik när hon hade sina maniska eller depressiva skov, så blev hon tvångsomhändertagen och placerad på instutioner eller i fosterhem – utan vård för sin bipolära sjukdom. Vid ett tillfälle hade inte barnevernet någon plats för henne, så då satte man henne istället ensam på ett hotell. I perioder fick Bengt Moberg tillbaka sin dotter, hon var under dessa perioder helt frisk och familjelivet var problemfritt. Hon gick till och med i skola i Sverige. Ändå var det norska barnervernet inblandat.

När Siv Inger var 14 år gammal tog en norsk fosterfamilj mot en riklig ersättning från det norska barnevernet med sig Siv Inger till ett hyrt hus i Spanien där de planerade att vara bosatta med henne – detta var direkt omdömeslöst av barnevernet. Siv Inger befann sig då i en manisk fas i sin sjukdom, och började omedelbart efter att hon anlänt i Spanien ta kontakt med narkotikamissbrukare och rymde från fosterfamiljen. Hon intogs, efter att hon återfunnits, på en barnpsykiatrisk klinik i Spanien. Därifrån blev hon hämtad efter ett fåtal dagar av norska myndigheter och fördes tungt medicinerad till Norge. Den norska fosterfamiljen i Spanien sade upp sitt uppdrag.

Barnevernpedagoger och socialtjänstemän är vanligen i medicinska frågor helt outbildade. De har sällan därför inte någon som helst kunskap om hur bipolär sjukdom yttrar sig. Det vanliga är att tjänstemännen tror att bipolär sjukdom går att behandla hos en psykolog eller i psykoterapi, men det är en felaktig uppfattning eftersom bipolär sjukdom måste behandlas med mediciner och övervakning på sjukhus vid allvarliga psykotiska faser för att inte vara farlig för sig själv eller andra.

När Siv Inger var 16 år och under tvångomhändertagande igen, så rymde hon från den barneverninstutition som hon var placerad på. Bengt Moberg hade under denna period helt förvägrats umgänge med sin dotter. Det finns inga tvivel om att om han fått träffa sin dotter så hade hon levt idag. Hon hörde tillfälligt av sig till sin far bara ett dygn innan hon avled och i telefon sade hon när han bad om att få träffa henne  ”Jag älskar dig pappa. Adjö!”  Efter det hörde Bengt aldrig mer sin dotters röst. Siv Inger Moberg avslutade sitt liv genom en överdos som 16 år gammal för snart 15 år sedan pga en felaktig behandling från myndighetspersoner utan medicinsk insikt.

Jag som skriver den här bloggen har tagit del av ett flertal handlingar om Siv Inger Moberg och kan intyga att om Siv Inger hade fått rätt vård när hon insjuknade och ändå haft tillgång till sin pappa så hade hon förmodligen fortfarande varit i livet idag, 15 år senare. Hennes pappa kämpar fortfarande för att inget sådant ska få ske igen. Kommunen i Norge och regeringen som var sittande när Siv Inger dog sin allt för tidiga död lovade att det inte skulle få ske igen. Men det har hänt igen, flera gånger.  Visserligen har regeringen bytts ut genom de val som hållits i Norge men de är ändå alla medvetna om vad som hände Siv Inger, trots det verkar ingen ha lärt av historien.

*********************************************************************************************

On January 22, 1984 there was a girl named Siv Inger Moberg born. Her parents were living together, the father is Swedish and the mother Norwegian. The father was well epxerienced with children  since he had adult children from an earlier relationship, Siv Inger was the mother’s first child.

The story could have ended there, as a story of an ordinary family in today’s society, but that did not happen. When Siv Inger was 2 years and 2 months old, her mother committed suicide as a result of severe bipolar disorder. When the father, Bengt Moberg, received the death announcement, he did everything to take care of his daughter, but was prevented from doing so because the Norwegian barnevernet intervened and took Siv Inger away. Barnevernet had no reason whatsoever to forcibly seize small Siv Inger since the father was a well-functioning and fully fit parent. As early as 2 years old, she was placed in an orphanage even though she had a very well-behaved and in every way fully functioning dad. This orphanage  held Siv Inger in 1.5 years. What happens to such a small child who has strong ties to both parents when firsth the mother istaken away from the child through death, and then the father is removed from the child by force ?

After 1.5 year Bengt Moberg won against the Norwegian barnevernet in court and he got back the care of his little daughter. He describes her with warmth as an incredibly nice and sweet child and with no doubt a healthy child, of course he does this  – it is his daughter and he just like most parents love his child more than anything in the world. In Siv Ingers childhood the small family of father and daughter lived alternately in Norway and Sweden. Bengt Moberg had a firm and conducted business in both Norway and Sweden.

When Siv Inger became a teenager she was just like her deceased mother became ill in bipolar disorder. Many teenagers do not have good judgment and it is common that many teenage girls want to get a home of their own. Usually, when it comes to healthy teenage girls capable parents through dialogue with her daughter to persuade her to stay at home for longer. Bengt Moberg says that a teenager in hypomanic or manic phase contrast, has a strong desire to pursue his/her desire and that unfortunately is not uncommon for the teenager to then go to the Norwegian barnevernet, or social services as it is called in Sweden, and there begins complaining on their parents. A social worker, or barnevernpedagog, with good judgment should then look objectively at things and if he/she makes the slightest suspicion of mental illness of the teenager then the official shall call in an psychiatrist who can investigate and determine in disease diagnosis. It is not included in a barnevernpedagogs- or socialworkers expertise to put diagnoses on other people. Siv Inger had their diagnosis established by a social worker, not a child psychiatrist. Siv Inger are not alive today.

A great social problem we have in both Sweden and Norway, are that officials from barnevernet and socialservices sometimes have the desire and the urge to exercise power over other people. These specimens of officials usually with great delight listening to teenage girls without grounds complaining about their parents. This was exactly what happened Siv Inger Moberg. Instead of being admitted to a childpsychiatric clinic when she had her manic or depressive episodes,  she was removed by force from her father and placed in an orphanage or in foster care – without treatment for her bipolar disorder. At one point, barnevernet had no place for her, so instead they put her alone in an hotel. In periods where Bengt Moberg had his daughter living with him, she was completely healthy and family life were problem-free. She even went to school in Sweden. Yet it was the Norwegian barnervern who was mainly involved.

When Siv Inger was 14 years old a Norwegian foster family, to an ample compensation from the Norwegian barnevernet, took Siv Inger with them to a rented house in Spain, where they planned to reside with her – this was directly injudicious of barnevernet. Siv Inger was then in a manic phase of her illness, and began immediately after she arrived in Spain to contact drug users, and ran away from the foster family. She was captured, and placed at a child psychiatric clinic in Spain. From there she was taken (after a few days) by the Norwegian authorities and flewn heavily medicated to Norway. The Norwegian foster family in Spain terminated its mission.

Barnevernpedagoger and social workers are usually in the medical questions completely uneducated. They rarely have  any knowledge of how bipolar disorder manifests itself. Typically, officials believe that bipolar disorder can be treated with a psychologist, or psychotherapy, but it is a wrong perception because bipolar disorder must be treated with medications and monitoring in hospital for serious psychotic phases in order for the patients not to be dangerous to themselves or others .

When Siv Inger was 16 years and under compulsory care again, so she ran away from the barneverninstutition in which she was placed. Bengt Moberg was during this period completely denied visitation with his daughter. There is no doubt that if he had gotten to see his daughter so she’d be alive today. She contacted temporarily her father just a day before she died, and on the phone she said when he asked to meet her ”I love you, Dad. Goodbye!” After that Bengt never heard his daughter’s voice again. Siv Inger Moberg ended her life by an overdose as 16 years old for almost 15 years ago due to an incorrect treatment from officials without medical insight. I’m writing this blog has I noted a number of documents about Siv Inger Moberg and can attest that if Siv Inger had got the right care when she became ill and still had access to her father, she had probably still been alive today, 15 years later. Her father is still fighting for this not to happen again. The municipality in Norway, and the government that was seated when Siv Inger died her all too early death promised that such deaths would not happen again. But it has happened again, several times. Although the government has been replaced by the elections held in Norway they are still all aware of what happened Siv Inger, although it seems noone have learned from history.

http://www.ba.no/nyheter/article296203.ece

http://www.dagbladet.no/nyheter/2002/03/10/318165.html

http://annakathrine.origo.no/-/bulletin/show/598882_to-doedsfall-paa-ti-aar-og-fremdeles-skjer-ingenting http://www.ba.no/nyheter/article322556.ece

http://www.ba.no/nyheter/article5211225.ece

uživatelský obsah - vždy jako poslední článek!!!